Superoligarken

Min far, Alexander Gasponi kallades oftast superoligarken, även gudfadern, själv hade jag sedan länge döpt honom till despoten, hustru- och barnmisshandlaren. Mitt innersta hatade honom lika mycket som motsatsens känslor fanns för min älskade mamma.

Fadern var en känslomässigt avstängd typ som aldrig skänkt en klapp, däremot gärna misshandlat min bak, helst med en rem av läder. Mannen älskade verkligen att hata.

Superoligarken ville utöka sitt imperium via uppköp av två oljefält på Berings hav, toppolitiker och tjänstemän bjöds flott in till vår vackra våning, jag kunde inte motstå frestelsen att spela in konversationen mellan fadern och mutkolvarna.

Rysslands president, Vladim Putnip kommer in i bilden, superoligarken och jag möter honom på oljeriggen Zatska två. Något senare får presidenten signaler om att männen som suttit runt vårt middagsbord konspirerat mot honom. Jag Petrov Gasponi, son till superoligarken Alexander bjuds in till Rysslands allra heligaste, Kreml.

Mycket händer innan presidenten och jag äter middag tillsammans, ännu mer efteråt. I många fall, ond bråd död, men också kärlek.