Om könets existens : tankar om den nya synen på kön

"Kön är inte kopplat till vilken kropp du har utan vilket kön du känner att du tillhör." Så står det på Vårdguidens hemsida. De senaste tio åren har något hänt med definitionen på kön. Plötsligt sägs det att kön inte har något med kroppen att göra, utan är en känsla. Könet finns inte längre mellan benen, utan i huvudet, och det gäller att ta reda på vilket kön man egentligen tillhör. Ett barn som gillar rosa klänningar? Det är med all säkerhet en flicka. En tonåring som hatar sina bröst? Det är med all säkerhet en pojke. Den nya definitionen på kön har hyllats som progressiv. Nu kan alla vara sig själva och leva ut sitt inre kön. Men är den så progressiv? Och är den så ny? Kajsa Ekis Ekman söker könets ideologi bakåt i historien och finner att den i själva verket är en återgång till reaktionära könsroller, med allvarliga konsekvenser. Kvinnor ska vara passiva och fåfänga, män aktiva och aggressiva. De som inte passar in ska korrigeras av staten, ofta med infertilitet som konsekvens. Homosexualitet blir på nytt en defekt som ska rättas till, och kvinnor förlorar rätten att idrotta, träffas och tala på egna villkor. Denna ideologi håller på att bli lag i stora delar av världen. Hur kan något så reaktionärt maskeras som progressivt?