Brudkronan

Kärleken är underbar för den som får och kan få ge. När man är den som ger, men inget får finner man en sorg som lätt kan omvandlas till ilska och hat. Dess namn är svartsjukan.

En man och två kvinnor och jag tror, att jag inte behöver säga så mycket mer.

Barlingbo 1948

Allt var så overkligt, tänkte Karin när hon stod framför den stora spegeln och såg på sig själv. Var det hon som stod där med rodnande kinder? Ja det var visst det. Tänk att han verkligen hade friat och det till henne? Hon smekte med handen över det skira tyget på brudklänningen som hennes mot en gång hade stått brud i. Nu skulle det bli hennes tur.

...

Skulle inte hon få honom, då skulle inte heller Karin få det, tänkte Britt med hatet riktat mot sin barndomskamrat. Snart skulle allt vara över, för hennes plan var genial. Snart skulle Karin försvinna i eld och rök och endast en askhög skulle vittna om att hon en gång hade försökt att stjäla hennes stora kärlek.